mariavildmark.blogg.se - Svenska fjällen

DEL 3 Kebnekaise sydtopp västra leden och Tarfala dagen efter.

4 augusti 2015, 16:29

Vi hade satt tältet 2 km från Kebnekaise fjällstation mot Kittelbäcken. Vandringen börjar med att följa Kittelbäcken upp i Kitteldalen. Bitvis brant och på skrå, snön låg kvar i några branter upp. Man korsar Kittelbäcken och viker sedan av mot sluttningen mellan Toulpagorni och Vierramvare. Leden går sedan upp på Vierramvare och fortsätter ner till Kaffedalen. En nedstigning på cirka 200 m. Sedan bär det upp för Kebnekaises sluttning. Bitvis rejält brant med rullgrus, några helikoptrar kom framåt kvällstid för att hämta nödställda som inte vågat ta sig vidare. Strax innan toppen finns två toppstugor.. Däruppe planar det ut med snötäcke som delvis smält bort. Allra sista biten är snöklädd och en topp som fått 4 m snö för bara några dagar sedan så det hade bildats naturliga räcken i form av snövallar på toppen. Det var rätt skönt att ha dem där. Vi kom upp samtidigt som två gäng som klättrat den östra leden med guide och det var därför ganska trångt på toppen, men några fina bilder blev det och en fantastisk utsikt. Dagen innan hade alla turer ställts in och alla hängde på stationen pga ovädret. Denna dagen var klar sikt hela vägen upp och hela vägen ner. 5 tim upp, 4 tim ner och 1 tim hängde vi på toppen. Vi tog det lugnt och njöt av utsikkten.

Midnatt från tältet.

Dagen innan toppturen var det rejält med regn.

Kittelbäcken i Kitteldalen.

Blocklockor är tåliga och växer vackert även under karga förhållanden.

Ner igen i kaffedalen, bitvis genom mkt snö.

Upp igen samma höjdmetrar.

Toppen välbesökt.

Jaa on top of the world :-)

Passning Bibi och Jonas :-)

Pausar på topp-plattån innan vi beger oss nedåt igen.

Fjälldusch.

Ren och fräsch igen.

Dagen efter Kebnekaise begav vi oss upp till Tarfala för att kolla in glaciärerna och topparna från den sidan. Tog det lugn och la tältet uppe vid stugan där. Fin utsikt över topparna på vägen upp men på natten kom värsta stormen med regn och blåst så det var lite vanskligare att ta sig ner igen. Halt, slabbigt, bortspolade broar och höga vattenstånd i jokkarna som vi skulle över. Men utan de regniga dagarna hade vi inte förstått att uppskattat de soliga stunderna lika mycket. Och så har vi lärt oss att det är ett steg i taget som gäller. I vandringen liksom i så mycket annat i livet.